Emelie med sin älskade familj <3

Allt blir verkligen inte som man tänkt sig.
Var på förlosningsvisning i torsdags med föräldragruppen. Innan på eftermiddagen hade vi ett sjukdomsfall på jobbet vilket gjorde mig väldigt stressad, och jag börja känna att allt inte rikitgt var som de skulle så jag ringde till förlossningen. De sa då att vi kunde stanna kvar efter visningen. Vi genom gick visningen vilket var väldigt intressant, dok var min mage hård som jag vet inte vad och jag kunde inte gå riktigt med rak rygg för de gjorde ont.

Stannde kvar och de mätte knoddis hjärtljud och mina sammandragningar, vilket visade sig komma med 2 ½ minuts mellanrum, vilket är tätt, med tanke på att jag ''bara'' är i vecka 30. Så efter lite snack med doktorn så fick jag en spruta för att stoppa sammandragningar, vilket de gjorde. Blev dok helt konstig av medecinen, men det är sånt som händer. Fick komma hem vid tio, men lova att jag skulle uppsöka min barnmorska för ett test till dagen efter.

Fick tid klockan 10 hos barnmorskan dagen efter, och då vi gjorde test igen, visade de sammandragningar med 2 ½ minuts mellanrum IGEN! Så jag blev dirket skickad till förlossningen. Åkte då hem till jontes mamma som snällt följde med mig in till halmstadsjukhus. Fick då en spruta till och sen vila. Jonte kom snällt och byte av sin mamma så jag hela tiden hade sällskap, TACK! Senare på eftermiddagen kollade de hjärtljud och sammandragningar igen, och då var de åter tillbaka med 2 ½ minuts mellanrum, så då fick de bli en spruta till.

Fick även göra ett gyn ultraljud för att kolla livmodertappen, som blivit påverkad av sammandragningarna och blivit förkortad. så de ville att jag skulle stanna kvar över natten fär ytligare kontroll. Så Jonte fick snällt åka hem och packa en väska åt mig så jag hade lite saker. Är första gången i mitt liv som jag får sova över på ett sjukhus, inget man kanske vill göra direkt.  Så jag är glad att Jonte stanna kvar i stort sätt tills de var dax att sova, då alla andra på avdelningen var sängliggande så fanns det ju inte direkt någon att prata med.

Vaknade tidigt på lördag morgon, vill ju inte säga att jag sov super bra, Drömde att jag födde på ett tåg, undra var man får allt ifrån igentligen? Kollade sammandragningar igen på morgonen, vilket nu avtagit som tur var. Fick även prata med doktorn som igenltigen ville att jag skulle stanna ett dygn till, men om de var lungt hela dagen så fanns det möjlighet att komma hem på kvällen. Jonte kom sen vid ett så jag hade nån och prata med, och inte förens vid halv sju på kvällen fick jag bra med doktorn igen, som ville göra en sista gyn undersökning innan jag fick åka hem. Hade inte öppnat mig mer som tur var, men ska tillbaka på onsdag igen och kolla.

Han har tydligen bråttom där inne, för han ligger med huvudet ner och har som sagt tryckt på rätt så bra, så jag tror inte han stannar kvar tills första 1 April, utan kan i stort sätt komma när som helst, men vill helst att han stannar kvar där inne. Säger som barnmorskan hade jag gått 34 veckor så hade de inte gjort nåt men är lite tidigt än. Så nu är jag sjukskriven tills havandeskapspenningen går in, som är den 31 Januari. Så det blir inget mer jobb för min del, utan jag får i stort sätt bara gå från sängen, till soffan och sen ner på toa. För risken finns att allt sätts igång igen om jag inte tar det lungt. Har nu packat en väska så att står klart till nästa gång jag måste åka in.

Så som sagt det går inte alltid som man tänkt, men man måste ju testa personalen innan de är dax, och måste säga att alla var ur guliga, så jag är inte ett alls orolig när dagen väl kommer.