Emelie med sin älskade familj <3

Min graviditet så här långt, är nu i vecka 32

Halsbränna: Händer, men inte ofta
Ryggbesvär: Ja, har jag haft i stort sätt hela tiden, de kommer och går.
Bäckenbesvär: Börjar känns först nu
Muskel och vadkramp: Ja, ibland
Åderbrock: Nej
Hemorojder: Nej
Hård mage/förstoppning: Nej
Svamp i underlivet: Nej
Nästäppa: Nej
Urinvägsinfektion: Nej
Känsligt tandkött: Nej
Bättre hy och hår: Är som förut, inte märkt någon skillnad.
Illamående: Ja, har jag haft från början, vill ej gå över tyvärr
Ömma bröst: Ja
Viktökning: 6 kg som de ser ur nu
Trötthet: Ja, de kommer och går men de första månaderna var värst, gjorde inget annat än sov
Upp och ner i humöret: Ibland, men för bästa svar så får man nog fråga Jonte
Strimmor på magen: Nej
Putande navel: Nej, utan den är helt platt
Svullnader: Nej
Yrsel: Kan komma, men oftast pga lågt blodsocker
Förhöjd kroppstemperatur/svettningar: Varm
Blodbrist/järnbrist: Ja, ätit järntabletter sen typ v 12
Sammandragningar: Ja, har till och med fått ligga inne på sjukan för de
Sömnproblem: Ja, sover inte en hel natt utan att gå upp och kissa
Blödningar: Nej
Ökade flytningar: Ja
Nytt konstigt matbehov: Surt, ju surare ju bättre sen även mycket apelsiner går ner

Skrev ett ganska så långt inlägg igår och vad tror ni händer? Jo internet kopplas ner och skiten raderas. Orkade då inte skriva ett nytt men försöker nu istället.

Var hos barnmorskan igår, gjorde det vanliga, väga, mäta magen, ta stick i fingret och kolla knoddis hjärtljud. Undrar varför jag inte går upp i vikt när man kan se hur magen växer hela tiden, och äter det gör jag ju. Hjärtljuden var starka och fina enligt barnmorskan och han växer som han ska. Ska dit om tre veckor igen och ska då göra ett ultraljud för att se om han lagt sig rätt, även om vi redan vet att han ligger med huvudet ner. Ska även då ta blodprov, vilket jag inte tycker om! Har aldrig gjort det och saker blir inte bättre av att de får hålla på ett tag innan de hittar nåt bra kärl.

Annars var det rätt mycket igår, förstår inte hur dagarna bara går, känns inte som om jag har mer tid nu än vad jag hade när jag jobbade, konstigt det där. Har märkt att knoddis har mer och mer hicka nu för tiden. Söta han som försöker ''övnings'' andas vilket så klart inte är lätt när man har vatten omkring sig. Han har även börjat spraka betydligt hårdare och ibland ser det ut som om min mage har ett eget liv, vilket den i och för sig har.

Min tråkiga dag avslutades i lyx, vilket aldrig är fel! Jag och älsklingen beställde nämligen varsin planka från Anna bell som vi precis avnjutit hemma, Ville inte sitta där och äta, utan ha det lite mysigt hemma.

Börjar känna mig mer och mer som en riktig hemmafru nu när jag ''bara'' går hemma. Emelie fråga mig för ett tag sen hur jag fick mina dagar och gå? Men ibland känns de som om tiden inte räcker till. Hur kan det vara så? Har ju igentligen all tid i världen, men kommer alltid på massa saker som jag ska göra. Men det är väl tur det, annars hade jag väl klättrat på vägarna här hemma.

Åter till denna dag. Var uppe tidigt i morse, hör inte till vanligheterna. Hade nämligen föräldrakurs redan klockan åtta i morse, vi pratade om amning. Var mkt infomation om hur man ska lägga till och hur ofta osv, mer och ta in än vad jag trodde, och min hjärna går som sagt inte på hög varv så tidigt. Så efter att lyssnat i en och halv timme så åkte jag faktiskt hem och la mig en stund och sov.

Sen har jag bara varit ute med hunden och fixat lite här hemma, och nu väntar jag på att älsklingen ska komma hem. Lovar att fixa lite bilder i veckan, har ju som sagt all tid i världen.

Usch i natt hade jag en hemsk dröm. Drömde att jag födde en katt, har hört fler som sagt det. Vet inte om det är normalt när man är gravid? Blev lättad när jag vaknade och insåg att det ''bara'' var en dröm. Blev en lång natt iaf, sov från tio i går kväll till tio i morse. Sen upp och fixa lite hemma sen sov jag 1 ½ timme till innan jag blev pigg och orka göra nåt.

Nu sitter jag hemma hos lillen, och grabbarna spelar data spel, så de blir som sagt en lugn kväll med.
På tisdag ska jag på amningskurs men föräldraguppen och sen onsdag till barnmorskan. Hoppas jag gått upp lite nu. Hade gått ner i vikt sist jag var där och det är inte så bra. Känner knoddis fötter väldigt mycket för tillfället, men så fort jag ropar på älsklingen för att han ska komma och känna så dra han in foten igen, så typsikt!

Är nu 66 dagar kvar, tills han kommer om han nu kan hålla räkningen.

Kan någon lösa mysteriet hemma hos oss?
Tvätt korgen blir aldrig tom, så fort man tror man tvättat ALLT! så är den FULL igen.
Kan verkligen inte förstå detta.

Idag var det återbesök på sjukhuset för att se att livmodertappen inte påverkats mer, och det hade den inte! Så det känns jätte skönt. Den hade gått tillbaka till normal storlek och allt såg ut som de skulle. Va nervös innan vill jag lova, hade till och med en packad väska i bilen i fall jag hade fått stanna kvar. Men som sagt jag fick åka hem direkt. Knoddis ligger fortfarande med huvudet ner och hon trodde inte att han skulle vända sig utan kommer ligga kvar så tills det är dax att titta ut.

Svärmor var snäll och följde med in så jag slapp vara själv, På vägen hem stanna vi till på Eurostop och åt lunch, sen fick vi en jätte fin pjamas till knoddis från lindex. Fick även gå in om blomsterlandet då jag var duktig i morse och välte ner en av våra blom krukor i fönstert. Så nu passade jag på att köpa fyra nya så alla är lika. Så nu har jag precis fixat till det, och det blev riktigt snyggt. Dok var en av växterna nästan omöjlig att få upp ur den gamla krukan, kan inte fatta att de kan ha så mycket rötter.

Hur svårt är det inte, och se hur man stökar ner och berget med disk bara växer men jag kan inte göra någonting åt det!
Jag tycker om att hålla i ordning och ha snyggt runt omkring mig, och nu ska jag bara vila och se hur allt bara växer. Sen ska min stackars älskling behöva gå efter och plocka upp allt skit, känns inte rättvist!

Samma sak med hunden som vill ut och gå lång promenader, och jag som bara kan gå runt kvarteret. Har nu satt ut han i långlina på baksidan så han kan få lite frisk luft och få röra på sig lite. Själv sitter jag inne i pjamas med öppet fönster och bara längtar ut i friheten! Känns som vår i luften, fåglarna kvittrar och det luktar riktigt gott ute.

Jag undrar hur jag och älsklingen kommer bli som föräldrar, jag undra hur våra liv ser ut när de kommer en till i familjen. Ja det är mycket om knodden i min mage som snurrar i huvudet på mig.

Allt blir verkligen inte som man tänkt sig.
Var på förlosningsvisning i torsdags med föräldragruppen. Innan på eftermiddagen hade vi ett sjukdomsfall på jobbet vilket gjorde mig väldigt stressad, och jag börja känna att allt inte rikitgt var som de skulle så jag ringde till förlossningen. De sa då att vi kunde stanna kvar efter visningen. Vi genom gick visningen vilket var väldigt intressant, dok var min mage hård som jag vet inte vad och jag kunde inte gå riktigt med rak rygg för de gjorde ont.

Stannde kvar och de mätte knoddis hjärtljud och mina sammandragningar, vilket visade sig komma med 2 ½ minuts mellanrum, vilket är tätt, med tanke på att jag ''bara'' är i vecka 30. Så efter lite snack med doktorn så fick jag en spruta för att stoppa sammandragningar, vilket de gjorde. Blev dok helt konstig av medecinen, men det är sånt som händer. Fick komma hem vid tio, men lova att jag skulle uppsöka min barnmorska för ett test till dagen efter.

Fick tid klockan 10 hos barnmorskan dagen efter, och då vi gjorde test igen, visade de sammandragningar med 2 ½ minuts mellanrum IGEN! Så jag blev dirket skickad till förlossningen. Åkte då hem till jontes mamma som snällt följde med mig in till halmstadsjukhus. Fick då en spruta till och sen vila. Jonte kom snällt och byte av sin mamma så jag hela tiden hade sällskap, TACK! Senare på eftermiddagen kollade de hjärtljud och sammandragningar igen, och då var de åter tillbaka med 2 ½ minuts mellanrum, så då fick de bli en spruta till.

Fick även göra ett gyn ultraljud för att kolla livmodertappen, som blivit påverkad av sammandragningarna och blivit förkortad. så de ville att jag skulle stanna kvar över natten fär ytligare kontroll. Så Jonte fick snällt åka hem och packa en väska åt mig så jag hade lite saker. Är första gången i mitt liv som jag får sova över på ett sjukhus, inget man kanske vill göra direkt.  Så jag är glad att Jonte stanna kvar i stort sätt tills de var dax att sova, då alla andra på avdelningen var sängliggande så fanns det ju inte direkt någon att prata med.

Vaknade tidigt på lördag morgon, vill ju inte säga att jag sov super bra, Drömde att jag födde på ett tåg, undra var man får allt ifrån igentligen? Kollade sammandragningar igen på morgonen, vilket nu avtagit som tur var. Fick även prata med doktorn som igenltigen ville att jag skulle stanna ett dygn till, men om de var lungt hela dagen så fanns det möjlighet att komma hem på kvällen. Jonte kom sen vid ett så jag hade nån och prata med, och inte förens vid halv sju på kvällen fick jag bra med doktorn igen, som ville göra en sista gyn undersökning innan jag fick åka hem. Hade inte öppnat mig mer som tur var, men ska tillbaka på onsdag igen och kolla.

Han har tydligen bråttom där inne, för han ligger med huvudet ner och har som sagt tryckt på rätt så bra, så jag tror inte han stannar kvar tills första 1 April, utan kan i stort sätt komma när som helst, men vill helst att han stannar kvar där inne. Säger som barnmorskan hade jag gått 34 veckor så hade de inte gjort nåt men är lite tidigt än. Så nu är jag sjukskriven tills havandeskapspenningen går in, som är den 31 Januari. Så det blir inget mer jobb för min del, utan jag får i stort sätt bara gå från sängen, till soffan och sen ner på toa. För risken finns att allt sätts igång igen om jag inte tar det lungt. Har nu packat en väska så att står klart till nästa gång jag måste åka in.

Så som sagt det går inte alltid som man tänkt, men man måste ju testa personalen innan de är dax, och måste säga att alla var ur guliga, så jag är inte ett alls orolig när dagen väl kommer.

Grattis till Carla och Chris som fick en son i förgår, önskar er all lycka.

VILL OCKSÅ ATT DET SNART SKA VARA MIN TUR, MEN FÅR SNÄLLT VÄNTA LITE TILL!

23 minuter senare, i telefonkö! Fick jag inget besked, snacka om surt. Han kunde inte säga nåt, utan bara att de normalt tar 5 veckor innan man får besked, men det har ju gått så lång tid och jag vill veta!

Nu i kväll har jag känt knoddis hicka för första gången, älskligen han med att känna när han hicka runt där inne.
Så mysigt så!

Sitter i telefon kö, är 100 före mig, känns lagom segt. Har nämligen inte fått något besked från försäkringskassan än ang min havandeskapspenning, och tänkta att man alltid kan ringa dit och fråga om de har något besked och ge. Börjar kännas som om de är lite bråttom med tanke på att det iaf är den 23 Januari som jag ska få gå hem.

Jobbar till 21,30 i kvälls, känns lite segt när man inte jobbat på länge, så det blir hem och bums i säng. Kom knappt upp ur sängen i morse, var så seg. Hade det inte varit för att man haft massa och göra så hade jag garanterat stannat kvar i sängen hela dagen och bara kollat på film.

Hämtade hem massa filmer från mamma och pappa så man har något att göra de dagar man inte kommer upp. I morgon är jag ju ledig, och vem vet det kanske blir en film redan då.

Usch idag vill inte min rygg vara med alls, har lust att läga på golvet och skrika emellanåt för de gör så ont, inte för att de skulle bli bättre av de men de skulle kännas bättre en liten stund iaf. Så de ända jag kommer göra i kväll är att gå från soffan som jag sitter i nu till att läga mig sängen. Har massa saker jag skulle vilja göra, men men de får vara till en annan dag.

Måste ändå lära mig att stessa ner och ta det lungt, för jag känner att så fort jag gjort för mycket eller stressat så får jag sammandragningar. Gick in i vecka 29 igår så han får ju vänta lite till innan han kommer ut, även om de är stor chans att han skulle klara sig om han kom nu så kan han få stanna lite till.

Snart helg igen, de här var en kort arbetsvecka, tänk om alla veckor hade varit så här, de hade varit livet.
I går var det daxs för ett besök hos barnmorskan, hade gått upp 0.9 kg sen sist, har nu sammanlagt gått upp 5,5 kg, så det känns skönt, att man inte rullar fram riktigt än iaf. Tydligen så har jag en ovanlig blodgrupp 0 negativ, så man måste ta en prov från navelsträngen när knoddis är född och kolla om han också är negativ annars måste jag tydligen få någon spruta, förstod inte rikitgt. Sen har jag väldigt lågt blodsocker med, därför jag känner mig svimfärdig emellanåt. Skönt att veta vad de är, så nu ska jag alltid ha nåt som jag kan äta i väskan om jag känner att blodsockret är lågt.

Idag var det dax för föräldrakurs, 8 par var de, några som var i min och älsklingens ålder och sen några äldre, men vi var inte yngst iaf. Var lite spänd innan, är alltid de när man ska trärffa massa nya männsikor, men de gick bra. Vi delades in och killar och tjejer och pratade om varför man skaffar barn, och varför just nu. Även hur vi tagit beskedet att vi var gravida mm. Sen skulle man säga hur man trodde att ens ''man'' upplevt att man förändrast under graviditeten. Jag sa att jag trodde att älsklingen upplevt mig som trött,  tanksprid och sen att det varit jobbigt när jag spytt mycket och så. Men sen när jag fråga han så tyckte han inte att jag förändrats så mycket.

Sen fick vi avsluta det hela med att skriva tre posetiva saker om varandra som är en fördel när man blir förälder.
Dessa skulle vi sen ge till varandra när vi kom hem.
Jag skrev: * omtänksam * händig ..... de sista kommer jag inte ihåg, snacka om tanksprid.
Älsklingen skrev: * snäll * odningsam * noga.

Med tanke på omtänksam så fick jag ett par broddar igår av älsklingen att sätta på skorna så jag inte ska ramla nu när det är isgata ute. Han är så söt så!

Januari



Kom hem från Australien.

Febuari



Vi hade en super mysig alla hjärtans dag och livet lekte.

Mars



Älsklingen köpte ny bil, en audi A4.

April



Kan inte komma på nåt speciellt som hände i April, utan livet fortsatte nog bara att leka.


Maj

             

Jag, älskingen, Sofia och Jocke i Kroatien och bara tog de lungt.


Juni

   

Sommaren kom och även midsommar, som firades med vännerna.

Juli


     


Vi fick vi reda på att jag var gravid, och jag fyllde även 21.




Augusti 



Jag fyllde 21 och fick fast tjänst.


September

         '

Monty hade bott med oss ett år.



Oktober



Mina föräldrar och älsklingen fyllde år.


November

   
Jag och älsklingen firade två år.



December

    


Jul och massa mys.


Så nu var 2008 år slut.



 

Fyra dagar försent, men bättre sent än aldrig.
2008 var ett bra år, känns som de i alla fall, det hände ganska så mycket bra saker under året.

* Jag fick fast tjänst
* Vi fick reda på att vi skulle bli föräldrar
Ja de finns hur mycket som helst att ta upp, men orkar inte skriva de just nu.

Men tror starkt på att 2009 kommer bli ett mycket bättre år, med tanke på att knoddis tittar ut, vi hittar förhoppningsvis ett hus som vi kan flytta in i och livet kommer bara att leka.

Nyårsafton firades hemma hos lillen med sällskap av Fanny, Malm, Emmy och Jontes lille bror Anton, senare på kvällen fick vi även sällskap av lillens lillebror med flickvän. Alla hade med sig mat så de blev lite knyt kalas. Så kvällen bestod av god mat och spel och lite smällare så klart. Vid tolv tiden gick vi ut för att kolla in alla raketer, smällde inget stort själv men är fint och kolla på alla andras, gisses va mycket pengar som går upp i rök. Kom hem där i från vid två.

Sen efter detta har vi nu haft några lugna sköna dagar hemma, men har varit hos mamma och pappa över helgen, och hela förmiddagen idag har jag och mamma sorterat ut babykläder och filtar som jag hade när jag var liten, som nu ska återanvändas till lilla knoddis. Nu kan man till och med se på min mage när han rör sig. Ser ut som om jag dansar magdans.

Han är riktigt livlig där inne, är nu i vecka 28 och har endast 87 dagar kvar (hoppas de går fort)

Hittade denna på Evelinas blogg och var bara tvungen att kopiera den.

Så vet du att förlossningen har börjat:

• Du står i en vattenpöl
• Det känns som om någon trycker lite lätt på ländryggen - med en slägga
• Du får plötsligt lust att städa hela huset, fast du har så ont att du inte kan gå rak